Massiv textvägg som antagligen inte låter speciellt vettigt, jag orkar inte ens läsa igenom skiten.

WOHOO.

Att samla mina tankar i text är något som jag inte är bra på. Eller nåväl, det är inte så mycket att jag inte är bra på att göra det, utan snarare att jag är rädd för att göra det. Allra räddast är jag för att publicera mina åsikter, även om det är saker jag till hundra procent står för.

Folk som känner mig vet att jag har saker att säga till om gällande det mesta, faktiskt. Jag har antagligen inte rätt angående mycket av det jag säger, men jag säger det ändå. Från början var det därför jag ville skaffa en blogg, för att någonstans kunna hosta upp saker som surrar runt i mitt huvud och aldrig låter mig vara ifred, men istället har jag fastnat i loopen som jag alltid fastnar i.

”Jag har inget att skriva.”

”Här är en halvtaskig bild. Inget har hänt.”

Då och då försöker jag kanske skriva något annat, men jag raderar det lika snabbt igen, för jag är så säker på att någon, någonstans tar illa upp av det. Det är inte så mycket det att jag är rädd för att orden ska såra, men jag tycker inte om tanken på att min existens på något sätt är jobbigare för andra än den nödvändigtvis behöver vara. Skruvat? Antagligen.

Men jag ska försöka bättra mig, som vanligt. Sluta vara mesig och inse att det inte spelar någon roll. Någon gång ska jag faktiskt skapa något bra, något som jag är stolt över, och om detta ska ske så måste jag börja någonstans. Jag tänker börja med att sluta be om ursäkt för den jag är och skita i om folk bara umgås med mig för att de tycker om mig eller inte. Så länge jag inte vet om det så gör det ju faktiskt ingen skillnad.

Åh, just det, för att väga upp lite för min gnällighet kan jag säga att jag hade en väldigt trevlig dag idag. Dock skulle den ha varit ännu bättre om Malmö låg närmare Uppsala. Tur att det är bara är fem veckor kvar till sommarlovet.